Gurras sista match

Lördag eftermiddag 11 augusti på Sätra IP spelar Gustav Sågänger sin sista match för Huddinge IF efter totalt 67 tävlingsmatcher under två och ett halvt år. Han har deltagit i de senaste 49 seriematcherna. Deltagit och deltagit… Bidragit beskriver bättre hans insatser för laget.
Tuff avslutning blir det. Vi möter tabellettan Newroz FC, förlorar till slut med 1-3 men lagkapten Gurra kan sannerligen inte klandras efter sin avskedsmatch – för den här gången. Du kommer väl tillbaka när du pluggat klart i Lund?

Jag är en riktig amatörfotograf, “tryck och hoppas på det bästa”, brukar alltid få någon bild på Gurra i varje match. Så icke idag. Därför använder jag denna från förra veckans match, Gurra på väg upp i höjdduell.

Vi presterar en fullt godkänd insats, klart bästa efter sommaren, men får inte betalt mot ett lag som är större, starkare och i många stycken spelskickligare. Roligt att se två debutanter, David Mikhail och Iakovos Izountouemoi (James!) ta för sig så väl. James gör vårt ledningsmål och David håller rent i luftrummet på ett sätt som jag inte sett någon HIF-målvakt göra på flera år.

Laginsatsen är imponerande, tycker inte att någon i startelvan faller ur ramen så idag är det en fråga om ”ingen nämnd och ingen glömd”.

Fyra inhopp under andra halvlek. Där märks William Sheriff offensivt och Patrik Brunner defensivt, då menar jag i positiv mening.

Så … Varför förlorar vi ändå?
Det beror på något som jag lyft fram vid flera tillfällen under det senaste dryga året, något som klubben har haft svårt att finna en lösning på.
Vi förlorar för många höjddueller i eget straffområde.
Vi har helt enkelt inte någon nickstark försvarsspelare med betydande fysisk närvaro.
Newroz’ två första mål brunkas in av mittbacken Marcus Törnstrand, en 28-åring som mäter 187 cm i strumplästen med välplacerade kilon i paritet till sin längd. Han har totalt 35 landslagsuppdrag (U17, U19 och U21) samt dryga halvdussinet allsvenska matcher på sitt cv.
Så länge som vi inte har någon kille ens i närheten av dom siffrorna får vi svårt att freda oss i luften. Julius Armalis och/eller Erido Poli kan inte förväntas att lösa både vår offensiv och defensiv.

Ett otrevligt lag

Ju längre matchen går desto mindre sympati får jag för det duktiga fotbollslaget Newroz FC. Mot slutet av första börjar deras frustration att skina igenom. Tack-och-lov för att det inte spårar ur när det gäller närkampsspelet. På plan.

Däremot tänder det till rejält när paussignalen går. Roy Sevgili rusar upp på läktaren och ger sig på en av åskådarna med sparkar och slag. Raskt är hela Newroz-laget där. Stämningen är infekterad och jag håller sånär på att bli indragen när jag passerar förbi. Situationen känns hotfull och jag vågar inte ta upp mobilen eller kameran för att fotografer eller filma. I stället kallar jag på domaren Metin Yildirim som fortfarande är mitt ute på planen tillsammans med sina assisterande. Han gör sig ingen brådska, stannar kvar med stort avstånd till kalabaliken på läktaren. När det hela lugnar ner sig försöker han kalla till sig Sevgili som kommer motvilligt med nästan hela Newroz-laget i släptåg.

Yildirim visar gult kort. Gult!???

Jag har aldrig i mitt liv sett en aktion som mer förtjänar ett knallrött än det som Sevgili gör sig skyldig till denna eftermiddag. En lång avstängning, resten av säsongen, ser jag som ett minimistraff. Sevgili skyller på att åskådaren häcklar honom i varje match. Det är definitivt ingen ursäkt.

Newroz-staben byter självklart ut Sevgili i paus.

Efter paus tilltar hemmaspelarnas frustration som tar sig olika uttryck. Gnäll på uteblivna frisparkar och när de får frisparkar emot sig kompletteras med uppenbara filmningar där Valentino Pidre är främste aktör. Att han inte får gult kort för någon av sina pajaskonster förvånar mig. När han i 74e faller nära straffområdet med närmaste motståndare en dryg meter bort – och får frispark! – försvinner det lilla förtroende jag möjligen har kvar för dagens domare. Att Newroz utnyttjar tillfället och gör 2-1 känns ofrånkomligt.
Newroz drar på sig fyra gula kort under andra halvlek. Ett av dessa kommer efter en cynisk kapning av Younas som är på väg i en omställning, de övriga tre har inte mycket med själva spelet att göra: filmning, överdrivet firande av mål samt maskning.

Jag lämnar Sätra IP efter att ha bytt några ord med Gurra, tackar för hans tid hos oss och önskar honom lycka till. Lite vemodigt är det allt men främst av allt lämnar jag arenan med en dålig smak i munnen. Alltid lika nedslående att se ett otrevligt lag i aktion.