Årets spelare 2018

Inför 2018 hade vi en stomme från 2017 och med det föds förhoppningar om en klart bättre säsong än året innan. Skador innan seriestart på tilltänkte förstemålvakten Joar och lagkaptenen Bover får större inverkan än förväntat och vi inleder med sex förluster i svit. Utskåpningen 27/3 mot Stockholm Internazionale (1-4) i Stockholm Cup borde skickat tydliga varningssignaler. Ändå tar det oväntat lång tid innan vi vänder skutan och säkrar nytt kontrakt. Vi placerar oss ett pinnhål högre i sluttabellen i år jämfört med fjolåret och tar, tack vare 6-2 mot Nora i sista matchen, en poäng mer i år. En tacksamhetens tanke skickas till seriens tre svagaste lag.

De två senaste säsongerna har ärligt talat varit rätt bedrövliga. Vi har förlorat 60% av våra 52 seriematcher. Så illa var det inte ens när vi som resurssvaga uppkomlingar tillbringade två säsonger i division 1 2014-15. Då inkasserade vi noll poäng i 52% av matcherna.
Man är tvungen att gå tillbaka till början av 1960-talet för att finna två säsonger i följd med högre total förlustprocent.

Med tanke på tillståndet i klubbens kassakista är det uteslutet att vi kan förbättra truppen via ekonomisk doping. Ändå … Jag konstaterar att vi har en grund att stå på inför 2019, glädjande att så många ur egna leden gör anspråk på ledande roller. Hoppas på gott utfall under de kommande förhandlingarna och att Huddinge IF kommer till seriepremiären med ett starkt och samspelt lag med tydlig spelidé.

I sedvanlig ordning vågar jag mig på några rader om årets spelare, subjektivt och lekmannamässigt från en supporter med skrivklåda. Nota bene. Jag har inget att göra med klubbens spelarprioriteringar och är inte involverad i val av spelare och kontraktsskrivningar. Noteringarna nedan är helt fristående från Huddinge IF. Önsketänkandet likaså.

Anton Lidmo (6 matcher från start, 513 inofficiella minuter, 1 gult kort) är på väg att spela till sig en ordinarie mittbacksplats när olyckan är framme. Korsbandsskadad mot Eskilstuna City hemma 26/5 och säsongen är över för hans del. Han som började se hemtam ut på den här nivån. Attans otur!

Anton Lindbom (3 matcher från start, 177 inofficiella minuter) hjälper oss för andra sommaren i rad, hemma på lov från sina collegestudier i USA. Inte samma starka mittbacksspel som under 2017 men ändå en tillgång – fram till dess även han drabbades av vår ”mittbacksförbannelse”. Skadad i foten 16/6 mot Nora och så är hans sejour med oss över för denna gång.

Asante Kenyatta (1 inhopp, 30 inofficiella minuter) visar under sin halvtimme att han vill mera – och det snart! Han var 15 år och 74 dagar ”gammal” när han debuterade! Ett smart avslut i stolpen insida var värt ett bättre öde. Jag ser en framtida A-lagsspelare, må vi få behålla honom.

Bover Gültekin (endast 2 matcher i Stockholm Cup) säkrar vårt avancemang i första ronden mot Konyaspor när han sätter dit vår sista straff. Vår tilltänkte lagkapten drabbas av en hjärnskakning sista träningen före seriepremiären, spelar inte mer, lägger skorna på hyllan. Bover presenteras i början av oktober som ny assisterande herransvarig. Tack för åtta år i A-laget och lycka till i nya rollen!

Christoffer Katenda (10 matcher varav 9 från start, 667 inofficiella minuter, 1 mål, 2 gula kort). Jag hade hoppats att han skulle fortsätta från den nivå han avslutade 2017 men han är lite trögstartad. Skadad 13/5 mot AFK Linköping, missar tre matcher och kommer sedan in och spelar som om ingenting hänt. Segerskytt från straffpunkten mot Aspudden-Tellus 20/6 (1-0). Lämnar oss under sommaren för spel hos Karlslund i division 1.

David Mikhail (10 matcher, samtliga från start, 900 inofficiella minuter, 1 gult kort) debuterar mellan stolparna borta mot dåvarande serieledarna Newroz och ser ut som om han spelat på den här nivån i flera år. Modig i närspelet, på god väg att bli en keeper som dominerar sitt område. På önskelistan för 2019.

Dodou Njie (13 matcher, varav 9 från start, 882 inofficiella minuter, 3 gula kort) står för rutin och aggressivitet i vår backlinje. Rör sig ofta utanför de tänkta banorna vilket äventyrar vårt försvarsspel. Stundtals oerhört skicklig i tajmingen vid utsatta tacklingslägen. Lämnar oss efter sommaren på grund av tidsbrist.

Edward Owusu (12 matcher från start, 1066 inofficiella minuter, 3 mål) är stark och trygg i sitt mittfältsspel men i den robusta kroppen bor en orolig själ. Lämnar oss under sommaren för att spela för våra konkurrenter Enskede IK.

Erido Poli (14 matcher, varav 10 från start, 975 inofficiella minuter) får hoppet att spira när han blir spelklar under våren. Dock inte klar för spel, först måste han komma i fatt efter alla skadebekymmer. Två klassmål i en vänskapsmatch inför höststarten visar att känslan finns kvar. Men i serien låser sig allt. I ärlighetens namn ska sägas att några av säsongens svettigaste målvakträddningar kommer på avslut från Erido.
Återfinner Erido sin måltouch är han ett givet namn för 2019 års önskelista.

Felix Åkerlund (5 matcher, varav 3 från start, 191 inofficiella minuter) hämmas fortfarande av sina ständigt återkommande problem med lårens baksidor. Levererar mittfältsspel med idéer och kvickhet när han är frisk. Jag önskar han kunnat spela oftare, hans tajming hade mått bra av ytterligare matcher.
Spel eller inte spel för Felix del, jag har uppfattningen av att spelartruppen som helhet mår bra av hans närvaro i omklädningsrummet. Även 2019.

Fredrik Åberg (11 matcher, varav 8 från start, 637 inofficiella minuter, 2 gula kort, 1 rött) behövde lite tid för att komma tillrätta på en för honom ovan nivå. Skada bromsar hans utveckling men under de avslutande matcherna visar han att han klarar av spel på den här nivån.
På önskelistan för 2019.

Gabriel Diaz (1 inhopp, 45 inofficiella minuter, 1 mål), 17-åring som debuterar i sista matchen och gör mål efter knappa sju minuter. Ser hemtam ut i sin mittfältsroll. Jag hoppas vi kommer få glädje av honom under flera år framöver.

Georgios Kousis (15 matcher, varav 8 från start, 862 inofficiella minuter, 1 mål, 1 gult kort) offensivt lagd högerbreddare som tvingas bli wing back i brist på bättre alternativ. Gör så gott han förmår, sämre har jag sett. Får till slut sitt efterlängtade mål när han nätar ur obefintlig vinkel i sista matchen.
Hoppas han stannar och kan konkurrera om en mer offensiv position.

Gustav Sågänger (16 matcher från start, 1440 inofficiella minuter, 3 mål, 1 gult kort), vår snabbe vänsterback får bära kaptensbindeln i några matcher innan han lämnar oss. Studier i Lund gör att vi förlorar en frisk fläkt, en optimistisk försvarsspelare med offensiv läggning och bra vänsterfot. ”VM-spelare” enligt Nora-publiken. Han gör 68 tävlingsmatcher, varav 62 i serien, för oss under två och ett halvt år.

Iakovos ”James” Izountouemoi (10 matcher, varav 9 från start, 802 inofficiella minuter, 2 mål, 2 gula kort) kommer från IFK Haninge under sensommaren och bidrar med kompetent mittbacksspel när vi behöver det som bäst. Bidrar även med två mål, bland annat 1-0 i sin debut mot då serieledande Newroz. James är en pusselbit som passar in och bidrar verksamt till vår lyckosamma säsongsavslutning – trots att illvilliga domare dömer två tveksamma straffar mot honom.
På önskelistan för 2019.

Irvine Loyanda Kiesse (21 matcher, varav 9 från start, 965 inofficiella minuter, 1 mål) har så mycket fotboll inom sig men talangen blommar sällan ut i match. Jag önskar att eventuella låsningar försvinner – fyra mål på tre framträdande med reserverna visar att han kan näta – och att han kliver fram med stark offensiv leverans under 2019.

Joacim Corneliusson (23 matcher, varav 22 från start, 1834 inofficiella minuter, 1 mål, 2 gula kort) släpps till slut från sina bojor som ytterback, griper tillfället i flykten och visar att han är en producerande spelare. Tuff och tacklingsvillig. Förnämlig vid fasta situationer. Han måste dock vara vaksammare med passningar och dribblingar i våra bakre regioner. En touch i ryggen på Mattias Edeland och en skarpögd domare gör att han bara noteras för ett mål. Borde nog varit två.
Definitivt på önskelistan för 2019.

Joar Gadd Berglund (11 matcher, samtliga från start, 990 inofficiella minuter) vår tilltänkte förstemålvakt ådrar sig en handskada i träningsmatch före säsongstart och tappar en del efter det. En viss osäkerhet skönjes i agerandet. Två raka nollor före sommaruppehållet skänker förhoppning om en framgångsrik höst men åtta insläppta på två matcher i höstupptakten motsäger detta. Sedan blir det bara en match till, reservlagsmatcherna oräknade.
Joar är en ung kulturbärare som finns med på önskelistan för 2019.

Johan Edeland (15 matcher, varav 10 från start, 850 inofficiella minuter, 1 mål, 1 gult kort) ser kompetent och stridsberedd ut under försäsongen men är infektions- och skadebenägen. Vi får nog aldrig se den ”rätte” Johan Edeland under 2018. Han visar glimtar ur en bred repertoar men det verkar som om han vill för mycket de gånger han kan spela och överarbetar ofta sina individuella aktioner. En frisk och hel Johan står på önskelistan för 2019.

Julius Armalis (26 matcher, varav 13 från start, 1434 inofficiella minuter, 5 mål) deltar i samtliga 26 seriematcher men sällan i 90 minuter. Uppvisar förbättrad fysik och har vuxit ifrån valpigheten från 2016. Stark i huvudspelet, inte minst defensivt. Inget mål under de 15 avslutande seriematcherna. Har inte riktigt tekniken för att kunna utnyttja lägena. Påpekas bör att han är pålitlig målskytt i det framgångsrika reservlaget.

Kevin Strimer (5 matcher, samtliga från start, 450 inofficiella minuter) inleder säsongen med tre straffräddningar mot Konyaspor i Stockholm, i seriespelet går det däremot snett. 21 insläppta på 5 matcher ser inte så bra ut. Naturligtvis inte bara Kevins fel men ändå … Lite för mycket reagera istället för att agera. Jobb (och bristande motivation?) gör att han faller bort ur A-lagssammanhanget efter sommaren.

Marcus Mikhail (20 matcher, varav 12 från start, 1132 inofficiella minuter, 1 mål, 3 gula kort) slussades under hösten in som ovillig vänsterback och försöker göra det bästa av situationen. Låt mig uttrycka det så här: Marcus ser mycket vassare ut i en mer offensiv position längs vänstersidan eller mot mitten. Positioner jag hoppas få se honom utvecklas ännu mer i tillsammans med Huddinge IF under 2019. Då kan han förmodligen addera fler mål till det enda, vackra, han snickrade till under 2018.

Mattias Edeland (6 matcher, varav 1 från start, 182 inofficiella minuter, 3 mål) kommer från U19 med rykte om att vara målfarlig men hämmas inledningsvis av skador. Efter tre 15-minutersinhopp får han en halvtimme mot Enskede och bokförs för två baljor. Som startspelare mot Aspudden-Tellus i näst sista omgången dunkar han in 1-0 efter 20 minuter. Imponerande med ett målsnitt på 1,5 per match!
På önskelistan för 2019.

Patrik Brunner (18 matcher, varav 12 från start, 1214 inofficiella minuter) gör stora framsteg under säsongen, tar mot slutet för sig ordentligt, i synnerhet i höjdspelet. Ett par välplacerade muskelkilon och lite tuffare in i duellerna skulle nog inte skada. Jag ser potential för ytterligare utveckling hos oss under 2019.

Samuel Okparachukwu (endast ett inhopp i en Stockholm Cup-match) måste ses som trupputfyllnad inför säsongen, släpps tidigt när vi kan knyta till oss nya spelare.

Shaun Lomas (26 matcher, samtliga från start, 2313 inofficiella minuter, 2 mål, 1 gult kort) spelar mest A-lagsminuter av alla, får överta lagkaptensbindeln efter sommaren och föregår med gott exempel. Hårt arbete defensivt, lugn och stabil mittfältare som har ett större offensivt register inombords. Ett nav att bygga laget kring nästa år.
På önskelistan för 2019.

Tamer Teke (10 matcher, varav 9 från start, 829 inofficiella minuter, 1 gult kort) är en skolad mittback med bra positionsspel. De flesta division 2-lag har ett par fyrtorn att kasta fram vid fasta situationer och där räcker Tamer sällan till i höjdduellerna.

Tobias Corneliusson (24 matcher, varav 18 från start, 1675 inofficiella minuter, 6 mål, 1 gult kort) är från sin ytterposition vårt främsta offensiva hot under säsongen och vinner även interna skytteligan. Kvick, påhittig och verkar ha funnit självförtroendet. Inte så många tveksamma aktioner under året. Förvånansvärt att så få av hans framspelningar lett till mål under året. Säger mer om hans lagkamrater än om Tobbe. Nästan skrattretande dominant när han spelar reservlagsfotboll. Fyra mål och fler assists på fem B-lagsmatcher.
På önskelistan för 2019.

Tshutshu Tshakasua (11 matcher, varav 9 från start, 730 inofficiella minuter, 3 mål, 1 gult kort) har hög kapacitet men problem med boende förstör hans möjligheter att göra sig gällande. Tråkigt. Han visar glimtvis upp en stor potential. Efter flytt tillbaka till Gävle försvinner han av naturliga orsaker bort från träning och match.

William Sheriff (12 matcher, varav 7 från start, 589 inofficiella minuter) är kvick och påhittig men inte särdeles pålitlig i leveranserna. Försvinner så sakteliga ut i periferin.

Younas Messaoudi (16 matcher, varav 12 från start, 1026 inofficiella minuter, 2 mål, 3 gula kort, 1 rött) har några minuter i rampljuset. På plussidan när han avgör bortamatchen mot Värmdö efter att ha prickat ribban dessförinnan. Minus när han utövar boxning i Sleipner-matchen. Där tappar han sin mittfältsplats till Jocke. Företagsam kille som bör idka mer lagspel för att nå bästa resultat. Intensiv spelstil. Det händer ofta mycket kring honom men avstängd i fyra matcher bidrar han knappast till lagets bästa.

Yvan Ngabonziza (13 matcher, varav 6 från start, 633 inofficiella minuter, 2 mål, 1 rött kort) har haft ett problematiskt år, kantat av skavanker som hindrat honom från att hitta den rätta skärpan. Han kommentar efter 1-1 mot Aspudden-Tellus i näst sista omgången, då kontraktet säkrades, säger det mesta om hur han känt det i år: ”Bara en match kvar.”
En frisk och motiverad Yvan står på önskelistan för 2019.

Mer på önskelistan: Två stabila ytterbackar, en på vardera sidan, som kan lösgöra Jojje och Mackan för mer offensiva uppgifter. En dominant mittback, fixar du det, James? Fredrik? Eller blir det Patrik som kliver fram? Plus pålitligt målskytte från våra anfallare, vilka de än blir.